11005521_10152797181113892_50618974_n

Jag och min fru har just kommit tillbaka från en 4 dagars semester i London där vi hann med att titta på Buckingham Palace, St James Park, Big Ben och House of Parliament, London Eye, Tower of London, Tower Bridge och till och med studion där stora delar av Harry Potter filmerna spelades in och mycket av rekvisitan finns kvar (jag är en enorm Fantasy-nörd, min fru not so much!).

10952200_10152797181253892_1588696877_n11003906_10152797182073892_108008532_n11016617_10152797181463892_819457441_n11007625_10152797181428892_767787018_n11004172_10152797181908892_1452577367_n

 

Vi bodde i ett mysigt litet hotell med underbar frukost, alltifrån pannkakor, scrambled eggs och färsk frukt fanns till hands. Hotellet låg vacker till alldeles vid Hyde Park. Det här är också den första semestern vi har spenderat ihop och en av de längre perioderna jag har kunnat slappna av på 3 år.

11004120_10152797181173892_511930832_n11007588_10152797181708892_88239232_n

Vårt hotell låg alltså vid Hyde Park, nära tunnelbanestationen Lancaster Gate, vilket var väldigt praktiskt för att ta sig runt i en så stor stad som London. Tågen gick med ungefär 3-4 minuters mellanrum. Ändå sprang människor bokstavligen i rulltrapporna och längs med perrongerna för att hinna med sina tåg utan att se runt omkring sig.

Vad som slog mig var hur lik jag har varit alla dessa människor som springer i tunnelbanan. Kanske inte bokstavligen (jag är från Norrbotten trots allt, där stressar man inte till ett tåg om nästa kommer 3 minuter senare) men i andra avseenden. Precis innan vår mini-semester hade jag just avslutat en period av 36 dagar med kontinuerligt arbete. Jag hade i princip gjort samma sak som de som sprang längs med rulltrapporna men jag sprang genom livet utan att lägga märke till mina omgivningar.

Det som slog mig efter första natten i London var hur mycket bättre jag mådde redan då. Jag sov ordentligt, trots stressen med att resa (flyg, incheckning och allt det där är alltid bökigt oavsett hur långt man ska). Jag kunde koppla av mentalt från jobbet och istället umgås med min underbara fru.

Vikten av att ibland vila totalt från träning, jobb eller vad som helst går inte att trycka tillräckligt på. Jag är nu tillbaka till jobb och allting igen men det känns bokstavligen  som att någon har stoppat in nya batterier i mig.

Min fråga till dig nu är hur ofta tar du semester från träning/jobb/stressfyllda situationer?

Vad gör du för att verkligen vila, koppla av helt och hållet och fylla på med energi?

Fundera på det en stund.

Planera sedan in det inom de närmsta 2 veckorna och framförallt, GÖR DET!